medborgaren logga

 

Anteckningar Prolog Arkiv 2012 Arkiv 2011 Arkiv 2010 Arkiv 2009

 

 

 

 

 

 

 

       

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

     

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

    

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Privata verksamheter är snälla björnar
 

Thomas Segerstedt Jarlsbo.
Bild: Ingrid Helander
Vi har ett litet ställe utanför Orsa i Dalarna, köpt för att vi ska kunna vila upp oss under lååånga och stärkande promenader i den underbara, vilda naturen. Framför oss såg vi soliga, regniga, dimmiga, snöiga dagar med hundarna euforiskt springande fram och tillbaka på hundars vis. Björn, sa man, behöver ni inte vara rädda för, de är räddare än ni, och visslar ni, hojtar och skrattar är de borta med vinden, ni kommer aldrig att se dem. Björnar äter bär och rötter och blir arga bara om ni stör en hona med ungar sa man. Men efter den senaste tidens björnattacker känner jag mig nu rädd. Visst går vi fortfarande ut, men de tidigare stärkande promenaderna blir korta och huvudet vänds och vrids i de konstigaste vinklar för att upptäcka skogens alla björnar i god tid. Nu har vi "sett" massor med björn som stått blickstilla i timmar på flera hundra meters avstånd. Dessa buskar, för det var buskar och stora mossbelupna stenar, står, antar jag, fortfarande stilla.
Kanske måste jag, en inbiten ickejägare, ta jägarexamen så att jag kan skaffa ett vapen och ha åtminstone skuggan av en chans att klara ett hotfullt möte med skogens konung. Men, vid närmare eftertanke tror jag att jag i stället tar tag i min rädsla, blir förnuftig och rationell, och förstår att den egentliga faran ligger i min egen rädsla. Björn är sannolikt inte farlig för visslande vandrare från Malmköping.
Men min känsla i Orsa har gjort att jag för första gången hyser en viss förståelse för katrineholmarnas rädslor för björn. Att i stort sett alla andra kommuner förstår att björnen är räddare för katrineholmarna än tvärtom har uppenbarligen ingen inverkan.
Det som gör Katrineholm unikt i dag är den grundmurade motviljan mot all verksamhet som inte är statlig eller kommunal. Alla entreprenörsbjörnar bör hållas på avstånd. Kommunens politiker sitter i sammanträdesrum och kanslier och pluggar på sin kommunala björnjägarexamen och diskuterar hur de bäst ska kunna fälla alla eventuella entreprenörsbjörnar som visar sig. Katrineholms politiker är rädda, men att ta tag i sin ideologiska rädsla på ett rationellt sätt har inte varit aktuellt under de senaste 20 åren. Politikerna har dessutom gjort Katrineholmsborna rädda för björn, så rädda att de hellre röstar för trygg fattigdom än det äventyr som stavas framgång.
I flera böcker, senast i boken Allt kan bli bättre, anmäld på denna sida för några dagar sedan, och artiklar nämns numera alltid Katrineholm som det avskräckande exemplet; kommunen som framtiden tog en omväg kring, kommunen som aldrig vågade, kommunen som blev omkörd, kommunen som blev lämnad av ett antal stora företag. Kommunen som leds av politiker som trots alla misslyckanden alltid vet bäst och alltid kommer etta i sina egna rankningar.
När man i stora undersökningar rankar Sveriges kommuner placerar Katrineholm sig i botten, år efter år efter år.
I Katrineholm förekommer inga entreprenader, allt sköts av kommunen- och kommer så att göra så länge nuvarande majoritet får sitta kvar.
Men en verksamhet har de, tro det eller ej, ingen makt över skolan. De kan inte hindra friskolor från att etablera sig. Katrineholms styrande politiker har visserligen sagt rakt ut att de kommer att rekommendera skolverket att inte godkänna friskolor som ansöker om att starta i Katrineholm, men det saknar betydelse. Skolverket kommer inte att fästa någon som helst vikt vid vad en kommun som Katrineholm skulle ha att säga i ett sådant ärende. Tjänstemännen på skolverket känner ju, precis som alla andra beslutsfattare i Sverige, till Katrineholms kommuns inställning till framtiden, till privata initiativ och friskolor.
Men mycket talar nu för att en friskola från förskoleklass till årskurs nio, F-9, kommer att starta i Katrineholm under 2009, en upplysning som borde göra åtminstone hälften av katrineholmarna glada. Och året efter, 2010, kommer sannolikt en privat förskola och ett riktigt pluggymnasium att starta. Det innebär att barn i Katrineholm med omnejd kommer att få en komplett, högkvalitativ utbildning helt utanför kommunens ramar. Förutsättningen är givetvis att tillräckligt många Katrineholmsföräldrar gillar vad de ser
Det som är glädjande med en sådan utveckling, och borde vara det även för rättvisetörstande socialdemokrater, är att också medborgare med borgerlig samhällssyn äntligen, efter sju decenniers obrutet socialiststyre, skulle kunna göra sin stämma hörd genom att placera sina barn i en sådan skola. Kanske skulle kommunen då förstå att björnen egentligen är ett oändligt sällsynt djur och de flesta av dem ofarliga  och lägga ned vapnen.
Nu hoppas jag att alla de föräldrar som önskar en högkvalitativ friskola i Katrineholm ger sig till känna i upprop, artiklar och på annat sätt, inte bara sitter tysta och väntar.

THOMAS SEGERSTEDT JARLSBO
Debattör, public affairs
thomas.segerstedt@jarlsbo.se

Ps. I skrivande stund noterar jag att Katrineholm mottagit en rapport avseende nedläggning av ett antal landsbygdsskolor. Själv anser jag att dessa skolor och skolbyggnader skulle kunna tas över av en friskolehuvudman så tidigt som 2009. Så om kommunen kan hålla ut detta och ytterligare ett läsår, kanske föräldrarna till dessa barn och barn som nu går i förskola kan känna sig om inte lugna så åtminstone fulla av förtröstan. En sådan utveckling är dessutom mycket bra för en eventuell inflyttning till kommunen. Inflyttare vill bo på landet, inte inne i stan, och den viktigaste konkurrensfördelen för en kommun är en högkvalitativ skola i bostadens närhet.
Ds.

 

.