Arbetslöshet och empatilöshet! 

Vi säger till när vi behöver dig! Kanske!

Socialfascism

Den enorma staten, välfärdsstaten, legitimeras genom tesen att människor inte är förmögna att ta hand om sig själva, att de inte kan se sitt och samhällets bästa, att en spontan och frivillig samhällsordning måste sluta i våld och kaos. Staten, styrd av ett fåtal ur mängden, ska skapa det medborgarna själva inte är förmögna att frambringa eller förstå. För detta högre mål kräver staten makt och insyn, tvångsmakt och kontroll.
     Staten och dess uppgift, att skapa fred, frihet och välstånd för sina medborgare, står därmed över medborgarnas väl och förstånd. Folkets insyn och kontroll av makten kan alltså inte vara annat än ett spel för gallerierna, en bluff. Den politiska, makthavande klassen skapar sitt välstånd på medborgarnas bekostnad, med makt över folket. Samtidigt beläggs och cementeras idén om allas väl genom allmosor som “fri” skolgång (indoktrinerings- eller skolplikt) och “fri” sjukvård (kvalitetsunderstödjande åtgärder för statens byggmaterial).
     Rättvisans idé förvandlas i staten till varje medborgares rätt till intrång i privatliv och kontroll av intressen och tankar. Den politiska klassen, som har och upprätthåller makten, utser sig själva till rättmätiga rättviseskapare: staten tar “rättvist” från många och ger till få – och de som sitter som fördelande tar sig både ära och rikedom.