Stendöva smehalver

Vad fördriver ni tiden med nuförtiden i den avsigkomne ödebygden norr om glasseländet .

Redaktörn har stor respekt för järnknådare, plåtNiklasar,

gjutare och mekaniker. Det tycker jag ni skall fortsätta att vara. Medborgarn är däremot måttligt imponerad av den efterblivna sågverksbranschen.

Järnbruket, en klang och jubelföreställning tills malmen och stenkolet tog slut 1870. Vi får börja med rör och element tyckte ASEA:s Sigfrid Edström och tog hand om Järnförädling. Sen 1920, fick Sten Rudberg chansen och då gick det bättre tills sonen Hans tog över. Och sen kom Zunko från Slovenien 1960 och då började det gå riktigt dåligt. Fast det var nog inte Stefans fel. Och oljekrisen 1973, uuj, uuj. Och Anders Wall och Beijerinvest, uuj, uuj. 1978 eldade konkursförvaltaren upp aktieportföljen.

Spiskungen på Electrolux, Hans Werthen kavlade upp ärmarna och byggde spisplattefabriken 1981. Jag ska minsann lära kloakråttorna ett och annat i denna tjockskalliga byhåla, sa Hasse och gick i konkurs.

Werthen kommenterade övertagandet av Järnförädling med orden: "att köpa det är att visa samma optimism som att komma hem till sin 60-åriga hustru och säga att man köpt en barnvagn".

Konkurs, 1986, 1988, 1991, 1998... Ingenting fungerade härute, och för varje gång blev antalet anställda färre.

Ska jag nämna speedwayeländet Zunken? Nä nu ska vi kränga överskott.

Who wants yesterdays papers
Who wants yesterdays girl
Who wants Hälleforsnäs

Nobody in the world